http://tobiasstruck.blogspot.com/2008/06/problemet-med-den-indentitra-rrelsen.html
Jag förespråkar bevarandet och förädlandet av en stark, vit folkmajoritet i Sverige. Gör detta mig udda eller extrem? Jag tror inte det. Om majoriteten önskade att främlingar var i majoritet, så skulle det förvåna mig. Jag vill inte associeras med nazism bara för att jag tror som jag gör. Men eliten har gjort det enkelt för den breda massan: Säger du att det finns ett värde i svenskhet och ett svenskt folk, så sitter du i samma båt som Adolf Hitler. Det är synd att många nationalister går i fällan och associerar sig med nazism för att de är vita och känner sig undanträngda. Den indentitära rörelsen är inget undantag, utan här finns en ideologisk snedsegling, som i det långa loppet kommer att få skutan att välta: Rörelsen hyser inbillningen att samhället blir som det skall bara den globala kapitalismen och invandringen kvävs, för då skall minsann en kulturtradition magiskt stiga fram ur den nordiska folksjälen, som frälser oss från allt ont. De förbiser att det alltid behövs en upplyst elit, som kan så kulturförnyelsens frön på nytt och ansa i rabatterna. Är det för att de själva saknar upplysning? Jag publicerar här rörelsens manifest - och visar på vilket sätt FG är ett sundare alternativ. Kursiverade stycken är citat från Nordiska Förbundets manifest - och i rött följer mina kommentarer:
Någon reste dem. Men någon sa att det skulle göras.
"I förmodern tid, det vill säga före renässansen och reformationen, sågs den grundläggande identiteten som given av vår position och funktion i samhället, familjen och vårt arv samt den religion och kultur vi tillhörde och utövade. Identiteten var för de flesta i Norden organiskt knuten till det vi föddes in i, och förblev i stort sett oförändrad under vår livstid. Kulturella och religiösa symboler, som vi kan kalla för kollektiva identitetsfaktorer, var av stor betydelse. Vi ifrågasatte inte vår varelse eller existens, utan såg oss själva som en del av en större helhet, uppbyggd av delar från det lokala och personliga som familj, hemort och lokala traditioner, till det större som fosterland, europeisk kulturtradition, folkstam, kung och aristokrati, Gud eller Gudar. Kultur, myt och religion var inte åtskilda, utan vilade på samma fundament. Det gjordes alltså ingen åtskillnad på det sakrala och det profana. På samma sätt var människan och samhället ett och samma. Samhällsstruktur, statsbildning och folkgemenskap var tre sidor av samma sak och representerade inte skilda intressen. Frågor om ras och etnicitet berördes överhuvudtaget sällan; att tillhöra och värna om det egna var en självklarhet liksom att betrakta familjen och lokalsamhället som bas och kärna."
Men är detta det ideala tillståndet? Skall inte individen komma till sin rätt? Tänk om jag föds begåvad i en fattig familj. Skall det inte finnas en chans att jag kommer till rätt plats hierarkin? I mitt samhällsideal finns det en jämlikhet inför lagen för medborgarna, som gör att de kan flytta sig mellan klasserna om de har förtjänsterna som krävs - genom friheten att bo var de vill, yttra vad de vill och ingå vilka avtal som de vill. Detta är ett nationalliberalt element i FG:s socialliberala konservatism, som jag inte ser ett spår av i Nordiska Förbundets ideologi.
"Nu i den senmoderna tiden är identiteten däremot någonting flyktigt. Någonting som är beroende av tid och rum och definieras utifrån politiska och ideologiska beslut, en global kapitalistisk marknad, migration av människomassor och skiftande subjektiva värderingar. Identiteten har i dagens samhälle blivit något vi väljer efter tycke och smak och baserat på aktuella trender."
Men ni tror att dåförtiden växte identiteten fram ur folket? Fel! Inget kan växa från inget. Den breda massan har ingen vilja, inga visioner och inga ideal av sig självt. Det måste alltid finnas en elit som sår fröna.
"Den nutida Västvärlden har kommit att bli en materialistisk civilisation, där vår identitet ständigt dekonstrueras, omformuleras och därigenom urholkas. Vi lämnas som atomiserade individer vars relationer till samhälle, kultur, landområde och familj inte är givna, utan förändras i en kontinuerlig process. Vi råder dock inte ensamma för de förändringar som ändrar vår uppfattning av oss själva och samhället, det vi kallar vår gemensamma identitet. Vi är snarare det sammanlagda resultatet av vårt arv, miljö, kultur och politiska maktfaktorer.
Det traditionella samhället har blivit omstörtat av revolutioner, materialism, subjektivism, relativism, parlamentarism och ateism. Bit för bit har samhället förändrats, samtidigt som det materiellt sett genomförts sociala reformer som möjliggjort för flertalet att acceptera politiska beslut om att stegvis upplösa det traditionella. Denna gradvisa förändring medför att skeendet ofta inte märks förrän traditionerna är borta och har blivit historia."
Å andra sidan undrar jag om det hade varit bättre att Europa hade bevarats feodalt. Skulle alltså borgarna och vetenskapsmännen ha nöjt sig med att all deras flit slösades bort av lata, giriga och dumma hov samt att alla deras upptäckter censurerades av den inbillningssjuka och högmodiga Katolska kyrkan?
"Det finns de som väljer att anpassa sig till den globalkonformistiska marknadscivilisationen, där lokala, regionala, nationella och etniska identiteter ersätts av förmågan att konsumera och av det sätt man konsumerar på. Till slut är det enbart materiella faktorer, tillfälliga subjektiva val och politiska och statliga beslut ovanifrån som avgör vår upplevda identitet. Detta betyder att vår identitet enbart blir beroende av materiell status, konsumtion och de överstatliga lagar som politiker påtvingar oss, och som med tiden även internaliseras och återskapas av oss själva.
Ett folk anses numera bara vara en folkmassa som tillfälligt delar ett geografiskt territorium och som delar sekulära och abstrakta värderingar, utan någon annan historia eller öde än det nutida livet. En identitet som påbörjas och avslutas med det individuella jaget. En identitet vi själva inte kan definiera annat än ytligt, och inte ligger mycket djupare än vad vi använder för kläder, prylar, underhållning samt befinner oss i för löneklass. Vi har blivit utan betydelse efter vår död och därför historielösa. Familjen är temporär, folket föränderligt och utbytbart. Nationen står bara kvar som en statlig och geografisk struktur, en del av en större överstatlig globalkapitalistisk struktur, tömd på sitt ursprungliga innehåll, och nu bara en administrativ kvarlevnad och symbol för förtryck av europeiska folkgemenskaper och kulturer."
Ja, allt detta är verkliga problem. Men endast en upplyst elit kan vända utvecklingen, endast starka föredömen med klara och ädla visioner samt rättvisa, solidariska ideal kan leda folket in i framtiden. Då räcker inte en unken feodalistisk nostalgi långt.
"Tiden är kommen för att hitta tillbaks till det fundamentala i existensen, till rötterna och det viljestyrda ödet som formas av det etniska arvet, den egna kulturen, den egna familjen, det lokala samhället, folkstammen och den kulturella skaparkraften."
Nej, nej. Ödet för nationen och nationens folkmajoritet skapas inte av viljan eller etniciteten eller familjen eller det lokala samhället. Ödet för nationen skapas av planen. Vad är er plan? Det vet ni inte. Ni är poeter, inte kulturskapare. Säg att det blir si och så i ett lokalsamhälle här och där. Menar ni att det finns något slags klar intuitiv omvärldsanalys i ett litet identitärt bykollektiv, bara för att det har bejakat identitära principer? För det är detta som krävs till skydd för nationen: Att någon inser vad som sker i omvärlden, vilka allianser vi måste göra, vad vi måste samarbeta om internationellt. Och någon måste förstå massan, hur massan fungerar, hur man leder den, ger den hopp, ger den enhet. Det behövs alltså en politisk och andlig elit. Ni har inte den eliten. För ni tänker att den inte behövs. FG är den eliten, för att vi vet att vi är det.
Andra bloggar om: Nordiska Förbundet, identitet, tradition, indentitär, filosofi, samhälle, politik, kultur, samhällsutveckling, upplysning, upplyst elit, eliter, eliten
Källa: Tobias Struck (gästinlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar