Det andra FRA som hotar Sverige

Ursprungsartikel:
http://falkblick.nu/?p=330

Mycket har under den senaste tiden skrivits om den skandalösa lagstiftningen som beviljar FRA (försvarets radioanstalt) att fritt ta del av privat kommunikation mellan svenskar som inte misstänks för något, ett kontrollsystem så omfattande att det skulle imponera på vilken DDR-politruk som helst.

Uppmärksamheten är berättigad, men innebär tyvärr att ett annat FRA (The European Union Agency for Fundamental Rights), som nyligen släppt en rapport med rekommendationer om hur antidiskrimineringsarbete skall bedrivas i Europa, med i det närmaste lika tråkiga konsekvenser för demokratin i Sverige, kommit i skymundan. Rapporten kan den hugande ta del av i sin helhet här (PDF), för den som inte orkar finns det en kort sammanfattning här (PDF).

Rapporten består av två delar; först en genomgång av läget i Europeiska Unionen där man beskriver hur olika medlemsländer tolkar EU-föreskrifter om antidiskrimineringslagar och hur dessa efterföljs. Vi har tidigare här på Falkblick påtalat att Storbritannien sannolikt är det land i Västeuropa som är mest illa åtgånget av den politiska korrekheten och undfallenheten gentemot islamofascismen. Detta får vi nu ytterligare en numerisk indikation på, när FRA skriver:

The United Kingdom (with 95 in 2006-7) has the most effectively applied legislation in the EU regarding fighting ethnic discrimination. The United Kingdom has issued more sanctions in the relevant time period than all other Member States together.

Storbritannien har alltså ensamt under den undersökta perioden straffat fler medborgare och företag för etnisk diskriminering en alla övriga medlemsländer i EU tillsammans! Tolv medlemsländer hade inte straffat någon för etnisk diskriminering, 15 medlemsländer hade straffat i några fall, och av dessa femton länder framhölls lagstiftningen i Bulgarien, Irland, Frankrike, Italien, Ungern, Rumänien, Finland och Sverige som speciellt väl anpassad till EU-kraven, med fler och hårdare straff för etnisk diskriminering än övriga Europa. Man konstaterar dock att inget av dessa länder närmar sig Storbritanniens nivå avseende exemplarisk efterlevnad av EU-direktiven, vare sig i termer av straffrekvens eller ifråga om hur hårda straff som utmäts.

Den andra delen av rapporten är en kravkatalog på medlemsländerna där FRA går igenom de åtgärder man vill se - det är en lång lista, som kort och koncist kan sammanfattas med att man kräver att länderna upprättar myndigheter och oberoende intresseorganisationer som hanterar diskriminering och att man bedriver en aktiv indoktrineringsverksamhet inom området bland statsanställda tjänstemän.

För den som förfärat sett hur “vara kränkt” har blivit en storindustri i Sverige är detta förstås deprimerande läsning, med tanke på att förslagen och rekommendationerna är en direkt uppmuntran till att stämma privatpersoner, företag och offentliga förvaltningar på pengar i snart sagt alla situationer. Men låt oss skärskåda “mönsterlandet” Storbritannien och de åtgärder mot etnisk diskriminering som FRA anser skall vara föredöme för hur antidiskrimineringsarbetet bedrivs i Sverige och övriga EU:

Fall ett: Den diskriminerade hårfrisörskan i slöja:

The owner of an “alternative” London hair salon is being sued for religious discrimination after refusing to give a job to a Muslim woman who wanted to wear a headscarf at work.

Sarah Desrosiers, whose Wedge salon specialises in “urban funky” cuts, says she turned down applicant Bushra Noah because she was “selling image” and needed her staff to display their hairstyles to the public.

Ms Noah, 19, is claiming religious discrimination and suing Ms Desrosiers for more than £15,000 for injury to her feelings, as well as an unspecified sum for lost earnings.

Ms Desrosiers, 32, who set up her business in King’s Cross 18 months ago, has already spent more than £1,000 fighting the case and says that if she loses she will be forced to close.

She denies any discrimination and says she rejected Ms Noah because she was unwilling to show her hair at work.

“I sell image - it’s very important - and I would expect a hair stylist to display her hair because I need people to be drawn in off the street,” said Ms Desrosiers. “It’s the nature and style of my salon that brings people in and someone having their hair covered conflicts with that. If someone came in wearing a baseball hat or a cowboy hat I’d tell them to take it off while they’re working. To me, it’s absolutely basic that people should be able to see the stylist’s hair.”

Storbritanniens diskrimineringsmyndighet driver alltså ett mål som går ut på att en frisörsalong, som har en progressiv och modebetonad profil skall tvingas anställa en muslimsk kvinna i slöja. Vad detta innebär för verksamhetens image och förtroendet hos kunderna att frisören faktiskt kan åstadkomma den efterfrågade tjänsten tar man ingen hänsyn till - inte ens en tjänst som medvetet går ut på att sälja stil och utseende kan alltså kräva att de anställda har just den still som man säljer. Detta är alltså vad EU, via FRA, vill skall ses som ett föredöme i Sverige också. Vi återger här bilder på såväl den muslimska kvinna som anser sig diskriminerad som på den presumtiva brottslingen som äger salongen och överlåter åt läsarna att själva bilda sig en uppfattning om huruvida slöjan kommer fungera som en tillgång för frisörsalongen ifråga.

Fall två: De förorättade säkerhetsvakterna

A white man has been prosecuted for racially abusing three white security guards.

Jonathan Wicks was taken to court for calling the men ‘honky wannabe cops’.

Wicks, 20, has had to attend court at least five times, at an estimated cost to the taxpayer of more than £5,000.

He was on a night out with friends in Reading last September when the incident happened.

He said: ‘I was outside the Oracle Shopping Centre and as a joke started pushing and rattling one of the bicycles that was locked up outside, as I’d had a few drinks.

‘The security guards told me to move on and that’s when I made the comment - I didn’t think about it, I just said it as a joke.

‘It was in jest, but they took it very seriously. They restrained me and called the police.’

Här har myndighterna alltså ryckt ut för att beivra en vit man för att ha kallat vita säkerhetsvakter för “vitingar” på skämt. Detta har, trots ursäkt och erkännande, gått till domstol i en process som redan i dagsläget kostat brittiska skattebetalare tiotusentals kronor. Återigen kan man inte låta bli att förvånas över vilken formidabel hantering av diskrimineringsärenden det är som EU vill att övriga medlemsländer skall inspireras av.

Friheten sitter verkligen inte stadigt i båten i den Europeiska Unionen.

Källa: Falkblick (importerad blogg)