De utopiska tankarna 2: En verkligt fri television

Ursprungsartikel:
http://advodia.blogspot.com/2008/07/de-utopiska-tankarna-2-en-verkligt-fri.html


I dagens SvD vänder sig några medlemmar av den ateistiska föreningen Humanisterna mot att SVT och SR sänder gudstjänster. (Det är inte för första gången.) De menar att detta strider mot såväl sändningstillståndets som radio-tv-lagens bestämmelser. Deras argumentation haltar dock betänkligt, för som jag tolkar de formuleringar vilka man anför som bevis handlar dessa i själva verket om att public service ska stå fritt från yttre påverkan i valet av program, inte om att programmen inte får försöka påverka. Hade så varit fallet hade det mesta av samhällsbevakningen tvingats lägga ner...

Men här finns faktiskt ett reellt problem som debattartikeln berör, nämligen frågan om vilka som ska få och inte ska få utrymme i den "fria" televisionen. Att det finns brister i den mångfald man säger sig värna borde vara uppenbart för alla, även om det dominerande perspektivet idag inte längre är fullt så socialdemokratiskt som det en gång var.

Vore det kanhända en dellösning att skapa en ny SVT-kanal där alla olika intresseorganisationer, politiska partier och religiösa samfund kan få utrymme att på egen hand presentera sina åsikter? Härigenom kunde allmänheten enkelt få ta del av de ofiltrerade åsikterna hos såväl islamister som sverigedemokrater, anarkister som drogliberaler. Ville någon av dessa grupper därtill visa en dokumentär eller en långfilm som de anser illustrerar de egna åsikterna skulle de få göra det. (Jag antar att det här är lite som närradio fungerar, eller i alla fall är tänkt att fungera.) Det skulle givetvis ofta bli väldigt subjektivt, men alla som tittade skulle vara fullt medvetna om denna subjektivitet och därför förhoppningsvis ha det kritiska sinnet påkopplat.

Problemet med fördelning av sändningstid skulle enklast kunna lösas med ett kösystem där det är först till kvarn som gäller. Problemet med hur de olika grupperna/organisationerna skulle kvalificera sig för sådan sändningstid kunde lösas genom att man krävde ett visst antal insamlade namn. Grupperna/organisationerna kunde sedan få teknisk hjälp, men skulle vara tvungna att själva bekosta allt utöver det nödvändigaste.

Det är min övertygelse att en tv-kanal enligt ovan skisserade modell skulle bidra positivt till det offentliga samtalet, genom att öka förståelsen för idag marginaliserade grupper och få dessa att känna sig mer delaktiga i samhället (vilket motverkar extremism). Jag tror också att tv-formatet i dagsläget har stora fördelar när det gäller att nå ut till så många som möjligt. Samma åsikter finns väl förvisso i bloggosfären, men där är de inte alltid så lätta att hitta, och långt ifrån alla svenskar känner sig bekväma med internet.


Humanisternas debattartikel:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1420393.svd

-


Källa: Advodia (importerad blogg)