http://falkblick.nu/?p=320
Brittiska tidningar rapporterar idag om en undersökning av muslimska studenters politiska idéer. Resultatet är minst sagt alarmerande. En tredjedel (än mer om man endast räknar de som inte svarade “vet ej) anser att det kan vara rättfärdigat att döda i islams namn.
Det är samma visa över hela linjen. 40 % anser att muslimska män och kvinnor inte ska få umgås fritt. 25 % hade liten eller ingen respekt för homosexuella. En tredjedel är för införandet av ett globalt muslimskt kalifat, etc.
Det är intressant att läsa reaktioner från brittisk högerpress som The Times och Daily Telegraph. Minette Marrin skriver i The Times:
Enligt konventionell visdom är islam en fredens och medlidandets religion. Men även om den inte är det - sådan är fluffigheten hos allmänt accepterade uppfattningar - så har endast en mycket liten minoritet av muslimerna i landet fundamentalistiska åsikter. Egentligen är detta, som den mesta konventionella visdomen, inte riktigt sant. Muslimerna själva är mycket oense om vad islam verkligen är och har varit så i sekler. Samtidigt har en slående stor andel av unga brittiska muslimer vad vi menar är hemska och oacceptabla uppfattningar - uppfattningar som de anser vara muslimska sanningar.
Damian Thompson, som säger sig vara förvånad över att siffrorna är “så låga” går ännu längre i Daily Telegraph under rubriken “Att göra studenter till islamofascister”:
Och vad har ordföranden för Nationella studentföreningen, Wes Streeting, att säga? “Detta tjänar bara till att skapa ett klimat av fruktan på campusen.”
Man kan tycka att det är att säga något självklart. Men vänta. Streeting menar inte att fruktan skapas av det faktum att (t ex) trettiotvå procent av de muslimska studenterna stöder dödande i religionens namn. Han menar att avslöjandet av siffrorna skapar fruktan. Bättre att inte veta, med andra ord.
Vad jag skulle vilja veta är detta: skulle stödet för islamofascismen vara så stor om Nationella studentföreningen och universitetsledningarna inte gav moraliskt och ekonomiskt stöd till muslimska “radikaler”? Ingen som har läst Ed Hussain’s The Islamist can tveka om betydelsen av den offentliga sektorn i skapandet av frilansextremister.
Svensk borgerlig press har en del att lära i konsten att bryta den politiska korrekthetens bojor. Storbritannien är på många sätt ett mycket politiskt korrekt land, något vi skrivit om här på Falkblick ett flertal gånger. Men det finns i alla fall andra röster; en levande debatt. Det kan man inte säga om den svenska debatten, som kännetecknas av tryckande konformism.
Från Document.no
Källa: Falkblick (importerad blogg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar