Till försvar av den svenska välfärdsstaten

Ursprungsartikel:
http://integrationsbloggen.blogspot.com/2008/05/till-frsvar-av-den-svenska-vlfrdsstaten.html


PM Nilsson försvarar i Expressen den svenska välfärdsstaten och menar att den bidragit positivt till integrationen av utrikes födda.

Jag tror att Sverige fungerar överraskande bra som invandrarland och att det finns starka skäl för att ha en generell socialpolitik och inte den positiva särbehandling som är vanlig i USA och som är den enda möjliga slutsatsen av Kamali.

Det är en ovanlig synpunkt, särskilt för att komma från den borgerliga sidan. Vanligtvis anser borgerliga skribenter, likt till exempel Nima Sanandaji eller Philippe Legrain, att den svenska typen av välfärdssystem försvårar arbetsmarknadsintegrationen. Det har också visat sig att länder med mest utvecklad välfärdsstat uppvisar den svagaste arbetsmarknadsintegrationen i undersökningar som OECD genomfört.

Vilka exempel har då PM Nilsson för sin tes om att välfärdsstaten (som han benämner socialstaten) gynnar integrationen.

...samtidigt som många problem fortfarande väntar på en lösning kan man konstatera att Sverige inte har någon omfattande extrem islamism, att svenska förorter inte brinner på somrarna, att förvärvsfrekvensen hos utomeuropeiska invandrare är starkt uppåtgående och att studenterna på de naturvetenskapliga fakulteterna oftare har balkanklingande efternamn än spelarna i det svenska fotbollslandslaget.

Utan en stark socialstat hade invandringen varit detsamma som invandrande fattigdom och knappast accepterats.

Det går att empiriskt granska Nilssons exempel. Låt oss bara kort konstatera att bilar och annat brinner i Malmö i stort sett varje dag och att utomeuropeiska invandrare i Sverige har bland den lägsta sysselsättningen av OECD-länderna.

Men samtidigt är det rimligt att tacka välfärdsstaten för att relativt få utrikes födda lever i fattigdom - även om det sker till en betydande kostnad för övriga invånare.


Källa: Integrationsbloggen (importerad blogg)