http://falkblick.nu/?p=322
Den som haft tillgång till nätet och inte legat redlös under midsommarhelgen har kunnat ta del av alla turerna i den pågående stormen kring den förment borgerliga regeringens införande av en kontroll av medborgarna som kommunistpartiet och säkerhetspolisen i DDR bara hade kunnat drömma om.
Låt oss börja med att konstatera det viktigaste: ja, det är en skandal. Sverige abdikerar självmant från platsen som västerländsk demokrati och sällar sig till listan av länder som Nordkorea, Iran eller Somalia i rankingen över länder där staten förtrycker medborgarna. Vår trovärdighet i frågor som rör mänskliga rättigheter har den borgerliga majoriteten - med benäget bistånd av socialdemokraterna, som villigt gick med på att kvittera riksdagsledamöter, trots att man av opinionsskäl låtsades vara emot lagen - utplånat. Såväl själva lagen som dess konsekvenser, det motbjudande politiska ränkspelet kring dess genomdrivande och den penibla skådespelarinsats som vissa av våra personvalda riksdagsledamöter stod för kan inte betecknas som annat än djupt upprörande och - beroende på dignitet - fallande på en skala från katastrofala till tragikomiska. Och allt detta, påminner vi om, därför att vår samlade politiska och medieelit inte kunde samla sig till klarspråk om och åtgärder emot de muslimska grupperingar som gjort Sverige till en säker bas - med försörjningen tryggad av svenska skattebetalare - för internationell terrorism i hela världen. Av alla svek vårt politiska etablissemang har utsatt oss för i sin iver att med alla till buds stående medel omforma Sverige till ett mångkulturellt samhälle är detta det hittills allra värsta - att med berått mod beröva svenska folket grundläggande demokratiska fri- och rättigheter för att slippa ta tag i den snabbt växande hotet från islamofascistiska terrorgrupperingar verksamma i landet. Det är svårt att inte känna både sorg och ilska inför detta monumentala förräderi mot det folk som politikerna - åtminstone i teorin - är satta att tjäna.
Var detta kommer att utmynna politiskt är det ännu för tidigt att uttala sig om - det är onekligen ett tecken så gott som något att på att många svikna, desillutionerade väljare nu beslutat sig att en gång för alla överge de partier som så uppenbart valt att strunta i dem att Sverigedemokraterna ni i dagarna rapporteras ha fått sina bästa siffror någonsin i officiella mätningar. Till och med medieetablissemangets allra lydigaste och mest följsamma företrädare verkar ha förstått att det finns helt orsaker än de slitna flosklerna om islamofobi och främlingsfientlighet bakom den uppgången. Den politiska klassens manifesterade svek, exempelvis, även om våra professionella medietyckare ännu inte vågar sig på att uttrycka just den tanken själva.
Men det finns också en annan sida av myntet. För dem av oss som i åratal med stigande häpnad och bestörtning sett hur det multikulturalistiska haveriet fått fortgå och som i den mån vi vågat protestera mot detta genast fått erfara den samlade politiska och tyckarelitens giftstämpling - förklarats vara korkade, inskränkta, lågutbildade och allmänrasistiska enkom därför att vi vägrat att blunda för den tilltagande försörjningsbördan och följdbördorna i form av kriminalitet och socialt sönderfall som den världsunika svenska invandringspolitiken resulterat i, för oss är det inte svårt att dra på smilbanden åt upprördheten i stora delar av den svenska blogosfären och hos vissa av våra mest självgoda medier. Dessa människor - oavsett om de är socialister eller liberaler - har i åratal vant sig vid att ha tolkningsföreträde, få sina synpunkter och åsikter beaktade och bemötta, få delta i det offentliga samtalet som jämlikar… Och nu har den politiska elit som de själva valt in visat dem det figurativa fingret och talat om för dem att eliten minsann struntar lika mycket i dem som de någonsin struntat i oss. För dem är detta en ny, hemsk, känsla som förklarar mycket av det irrationella överspel som vi sett. För de av oss som levt med detta i åratal är det svårt att inte känna en viss skadeglödje när vi ser deras förvirrade, häpna miner nu när de själva fått smaka på den otyglade maktens självgoda förakt.
Välkomna ut i kylan utanför de partipolitiska finrummen där förtäringen och underhållningen bekostas av skattemedel, gott folk! Det är tragiskt att det skulle krävas en politisk katastrof av detta format för att få er att vakna upp och inse vilka det är ni stött och fört fram i alla dessa år, men bättre sent än aldrig.
Källa: Falkblick (importerad blogg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar