Åsikterna uttryckta i denna samlingsblogg representerar varje enskild skribent,
och överensstämmer därmed ej nödvändigtvis med samtliga listade skribenter.

onsdag 25 juni 2008

Nödvändiga allianser

Ursprungsartikel:
http://falkblick.nu/?p=324


För att få politiskt inflytande måste man vara pragmatisk. Pragmatism innebär ofta att man måste ge avkall på viss ideologisk renlärighet och att man måste lägga band på sina känslor. Det är hög tid att invandringskritiska och andra konservativa krafter lär sig det.

Detta är något som gäller både den enskilde personen som bloggar, som skriver på forum och som mejlar journalister och invandringskritiska partier. För att få inflytande kan man inte bara appellera till de “redan frälsta” utan även till andra grupper. Att skriva mejl som detta, som citeras av SvD:s Anna Larsson, finns det t ex ingen poäng med:

Pk-anna larsson är ansvarig för mångkulturen i Sverige. Svenska folket är det INTE. Pk-anna larsson är ANSVARIG för gruppvåldtäkter på svenska kvinnor, våldtäkter på svenska kvinnor, mord på svenska män, kvinnomisshandel, grov misshandel på svenska ynglingar och män, polisbeskydd efter hot från muslimer, rån, elever rånades på sina mopeder, attackerade brandmän, advokatangrepp, häktade för utpressning, sålde sin 12 åriga dotter för äktenskap, gängkrig, beskjutna bussar, stenkastning, mordbrand, svarttaxichaufför häktad för våldtäkt, mordhotad norsk minister, könsstympning, väskryckning, misshandel, personrån, grov stöld, förberedelse till rån, ungdomsbråk, taxirån, man mördad med bajonett, osv, osv, osv, gjort av mångkulturen i landet dvs IMPORTERADE valboskap som kommer till Sverige från efterblivna hemländer på andra sidan jordklotet; IMPORTERADE för livslång försörjning på Svensson bekostnad, av pk-anna larsson.

Den synnerligen platta och ointressanta Larsson citerar naturligtvis detta med syfte att svärta ner dem som är kritiska till den nuvarande invandringspolitiken. Dessvärre passar den här typen av brev henne och hennes gelikar som hand i handske. Den ger dem möjlighet att påstå att var och en som inte tycker som etablissemanget säger att man ska tycka är mer eller mindre knasig eller rättshaveristisk; i alla händelser en människa vars åsikter man inte behöver ta på allvar. Den här typen av brev fyller en funktion i etablissemangets berättelse om hur de, de goda, skyddar de stackars medborgarna mot mörkret som uppenbarligen finns någonstans där ute.

Därför gäller det att inte ge dem den möjligheten. Att fortsätta argumentera på det här sättet, och sedan klaga på när etablissemanget marginaliserar oss, finns det ingen vits med. Det är ett faktum att de politiskt korrekta har ett enormt inflytande över den politiska debatten. För oss gäller det att anpassa oss till realiteterna eller fortsätta vara marginaliserade. Det finns ingen poäng med att skriva en massa otidigheter till journalister bara för att “skriva av sig”. Inte nog med att sådant inte hjälper: det är snarare direkt skadligt för vår sak.

För att påverka den politiska debatten i Sverige räcker det inte med att tala till “mannen på gatan”. Man måste även arbeta upp en viss grad av förståelse hos åtminstone en del av eliten - inte minst för att få en röst i medierna, som ju spelar en viktig politisk roll. För oss handlar det om de konservativa och batongliberala krafter som faktiskt finns i den svenska debatten, som SvD:s ledarsida, Axess, och bloggar som Gudmundson, Ingerö, Erixon och utmärkta Integrationsbloggen. Och är det någonting som skrämmer den svenska eliten så är det människor som uttrycker sig som han som skrev till Anna Larsson. Särskilt känsliga frågor som invandringsfrågan måste man närma sig med en korrekt ton, annars kommer man omedelbart att stämplas som en som inte ska tas på allvar. Man kan tycka vad man vill om att eliten sorterar bort alla som inte spelar med i deras spel: nu är det en gång så och om vi inte vill nöja oss med tom fraspolitik så gäller det att anpassa sig till det.

Likaså måste radikalt invandringskritiska partier alltid kompletteras av större och mer moderata partier. Dansk Folkeparti i all ära men om det inte vore för att dansk borgerlighet - i första hand Venstre under Anders Fogh Rasmussen, som själva i viss mån drivit en invandringskritisk linje - beslutat sig för att samarbeta med dem så skulle deras framgångar inte lett till den tillnyktring av dansk invandringspolitik som den gjort. Och Foghs beslut var på inget sätt ett självklart beslut - större partier än Dansk Folkeparti har marginaliserats av de europeiska etablissemangen. I själva verket var Fogh något av en föregångsman i Europa på denna punkt. Samarbetet med andra partier är således ingen liten detalj utan något helt centralt för möjligheten att implementera en invandringskritisk politik. Att göra ett sådant samarbete möjligt måste ligga vara ett av invandringskritikernas viktigaste mål.




Källa: Falkblick (importerad blogg)

Inga kommentarer: