Åsikterna uttryckta i denna samlingsblogg representerar varje enskild skribent,
och överensstämmer därmed ej nödvändigtvis med samtliga listade skribenter.

torsdag 29 maj 2008

Stefan Jonsson och sanningen

Ursprungsartikel:
http://advodia.blogspot.com/2008/05/stefan-jonsson-och-sanningen.html


Idag inleds en ny artikelserie på DN Kultur där Stefan "jag vill ha mer kommunism" Jonsson skriver om hur Sverige håller på att bli ett öppet rasistiskt land, till skillnad från det dolt rasistiska land det enligt honom alltid har varit. Han inleder med att räkna upp allting under de senaste åren som pekar i den riktningen. Och för att ta det kort så finner han att den gamla inställningen att invandringen enbart är av godo inte längre dominerar lika tydligt som tidigare, liksom att numera även invandringskritiska i undantagsfall tillåts använda sin yttrandefrihet. I sanning hemska saker för herr Jonsson! Att Sverige samtidigt tagit emot proportionellt sett fler invandrare än något annat europeiskt land anser han uppenbarligen inte har med saken att göra. Nej, här krävs nya inskränkningar i yttrandefriheten och nya mekanismer för social stigmatisering av de politiskt inkorrekta om inte vårt land ska förvandlas till en kopia av Nazi-Tyskland! (Eller nåja, exakta så skriver han förstås inte, men det är underförstått.)

Han går sedan vidare till att fråga varför inte Lappalainens och Kamalis statliga utredningar om integration och diskriminering tagits på större allvar. Enligt hans mening är det faktum att två oberoende utredningar nått samma slutsats, det vill säga att det finns en strukturell diskriminering mot invandrare i Sverige, ett starkt indicium för att de har rätt i denna slutsats. Men åtminstone i fallet med Kamalis utredning så var den strukturella diskrimineringen inte alls en slutsats, utan något som utredningen hade att utgå ifrån. I förordet till dess huvudrapport kan man läsa: "Utredningen om Makt, integration och strukturell diskriminering tillsattes efter ett regeringsbeslut [...] och har i uppdrag att identifiera och kartlägga mekanismer bakom strukturell/institutionell diskriminering på grund av etnisk och religiös tillhörighet." "Strukturell diskriminering" fanns alltså redan i utredningens namn! Den var knappast öppen för alternativa förklaringsmodeller.

Faktum är att det finns en intressant historia bakom Kamalis utredning. Från början var han bara en av flera forskare knutna till en mer förutsättningslös utredning under ledning av landets kanske främste statsvetare, professor Anders Westholm. Efter att ha suttit med några timmar på ett av gruppens möten gick han dock ut i media med att han ansåg sig diskriminerad, varpå Mona Sahlin som då var ansvarig minister avskedade Westholm, satte Kamali i hans ställe och gav utredningen de nya, striktare direktiv som innebar att strukturell diskriminering skulle tas för given. Ett stort antal framstående forskare protesterade förgäves mot denna flagranta politisering av utredningsväsendet.

Men är det då inte ändå något skumt med det sätt på vilket Kamalis utredning totalt ignorerades när den blev färdig och han själv förhånades? Jonsson antyder, inte särskilt subtilt, att han utsatts för just den strukturella diskriminering han själv studerat. Fast nu är han förstås inte riktigt den briljante forskare Jonsson försöker utmåla honom som, utan det finns faktiskt väldigt mycket forskning som pekar i andra riktningar. Att sedan Kamali personligen blivit så förhånad (alternativt ignorerad) borde inte vara svårt för någon att förstå bakgrunden till. Vi har trots allt att göra med en man som regelbundet kallat sina meningsmotståndare för nazister och stalinister, eller för "husnegrer" i de fall där det varit andra invandrare som inte delat hans åsikter, som förnekat existensen av hederskultur och som då han kritiserades för sin utredning hävdade att denna kritik var värre än den tortyr han en gång i tiden utsattes för i hemlandet Iran...

När Stefan Jonsson därpå i slutklämmen ställer "fakta och kunskap" mot "Jan Björklunds tyckande" så är det ren bullshit. Påståendet kräver att man erkänner Kamali och dennes meningsfränder som de enda auktoriteterna. Och varför man skulle göra det, det återstår alltså för Jonsson att bevisa.


Jonssons artikel:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=773737

Om Masoud Kamali i Wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Masoud_Kamali

Kamali-utredningens huvudrappport som pdf-fil:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/70/18/1931e3c5.pdf

-


Källa: Advodia (importerad blogg)

Inga kommentarer: