Stefan Jonsson och sanningen, del II

Ursprungsartikel:
http://advodia.blogspot.com/2008/05/stefan-jonsson-och-sanningen-del-ii.html


I tron att ett påstående blir en sanning bara det upprepas tillräckligt ofta fortsätter Jonsson i dagens DN Kultur sitt malande korståg för Masoud Kamali och teorin om strukturell diskriminering. Men allt baserar sig, som jag redan konstaterat, på ett luftslott. Jonsson tvingas låtsas att det finns vetenskaplig enighet där någon sådan inte alls existerar, och sätter sitt hopp till läsarnas okunnighet. Flera gånger hänvisar han till två statliga utredningar som om de var den enda forskning som bedrivits kring integration och diskriminering. Några sakargument värda namnet står däremot inte att finna i hans text.

Ett nytt grepp i denna andra artikel är dock att se de omhuldade utredningarna som uttryck för att invandrarna "erövrar rätten att formulera integrationsproblemet", varför de enligt Jonssons synsätt skulle ha ett särskilt bevisvärde. Men även här ger han en falsk bild av verkligheten, för många av Kamalis fränaste kritiker var ju fakiskt invandrare. Jag tänker givetvis framförallt på Mauricio Rojas och Dilsa Demirbag Sten. Fast det är klart, enligt Kamalis (och antagligen även Jonssons) uppfattning är dessa inget annat än den diskriminerande maktens föraktansvärda "husnegrer"...

Vad sedan beträffar Jonssons andra anklagelsepunkt, att vi lever i ett allt mer invandrarfientligt samhälle, så tar han till lösa spekulationer i försöken att driva hem sin poäng. Han "anar" till exempel att integrationspolitiken är på väg mot att särskilt gynna de invandrare som liknar de etniska svenskarna, på bekostnad av alla andra invandrare.

Men om dagens Sverige verkligen vore ett så utpräglat invandrarfientligt samhälle som Jonsson påstår, varför tar det då emot sådana stora mängder invandrare? Varför satsar det så många miljoner på att sprida antirasism? Varför har vi då ett debattklimat där de som ifrågasätter den generösa invandringspolitiken slentrianmässigt stämplas som rasister och där alla förväntas älska mångkultur?

Att peka på nedläggningen av Centrum mot rasism och kritiken mot tidskriften Mana som motbevis är patetiskt. Centrum mot rasism lades ner för att det spenderade mångmiljonbelopp utan att lyckas göra sig bemärkt på annat sätt än genom det förvisso underhållande utspelet att ett antal GB-glassar skulle vara rasistiska. Tidskriften Mana angreps för att den tangerade antisemitism i sina skriverier om Palestinakonflikten, men fick ju - märk väl! - trots det behålla sitt statliga kulturstöd.

Ärligt talat har jag sällan läst två artiklar så fulla av dynga.


Jonssons artikel nr. 2:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=774062

-


Källa: Advodia (importerad blogg)