I en paradox som på ett närmast övertydligt sätt åskådliggör var svensk media har sina sympatier läser vi på SvD Kultur&Nöje en recension av boken ”Livets Ord. Kontroll och manipulation i Jesu namn” av Per Kornhall, en tidigare medlem i sekten Livets Ord. För anmälan står journalisten Joakim Molander.
Recensionen kan vid första åsyn tyckas vara tämligen harmlös, Molander skriver om hur Per Kornhall efter 17 års medlemsskap lämnar Livets Ord och i sin bok beskriver vilka extrema åsikter och handlingar som försiggår inom sekten. Men…Det blir närmast med en känsla av äckel man läser Molanders anmälan om man istället för Livets Ord tänker sig att recensionen skulle handla om en bok om islam.
Parallellerna är nämligen många. Några exempel:
Kornhall visar övertygande hur islam under Mahmoud Aldebes ledarskap, fångar upp vilsna människor i sin gemenskap för att manipulera dem till underkastelse. Metoderna är desamma som används av sekter och auktoritära regimer världen över. Medlemmarna inlemmas långsamt i en från omvärlden isolerad gemenskap som konsekvent odlar ett ideologiskt sanningsmonopol. Genom ett auktoritärt ledarskap kontrolleras all information, och intern och extern kritik undertrycks effektivt genom en kombination av maktspråk och stark samhörighetskänsla. På så sätt blir medlemmarna med tiden själva den "sanna" lärans främsta förespråkare: de kräver av sig själva och andra fullständig underkastelse och lojalitet.
Här byttes Livets Ord och Ulf Ekman ut mot islam och Mahmoud Aldebe. Ser ni någon annan skillnad? Ställ er sedan frågan om en svensk recensent på någon av dom stora drakarna skulle skriva dessa ord om islam? Vi tar några fler exempel för att ytterligare påvisa dubbelmoralen:
Kornhall berättar om hur svårt det är att bryta med en sekt när man väl blivit delaktig i dess självrättfärdiga gemenskap. Skälen är många. Efter en tid är man isolerad från det omgivande samhället, såväl när det gäller värderingar som sociala relationer.
"Livets Ord" ger en bra och personlig inblick i sektmentalitet, och i de problem som sektmedlemmar hamnar i. Den ger också en unik och lätt surrealistisk insyn i en värld av psykotiska stollerier med demoner och tungotalade, som existerar mitt i det sekulariserade Sverige.
Effekten blir närmast löjlig när man byter ut Livets Ord mot islam. Sektliknande kristna organisationer är lovligt villebråd för relativistiska kulturapologeter, men beskriva islam med samma ord skulle snabbt innebära en påtvingad alienering från etablissemangets självgoda kretsar. Vi avslutar med en mycket bra beskrivning av islam, förlåt Livets Ord.
Och det är rent obehagligt att inse att denna halvgalna sekt får bedriva friskola, och på så sätt får fritt spelrum att hjärntvätta barn med sin förvirrade lära.
När får vi läsa något som detta om islam i t ex Aftonbladet? Kanske när man kan skåda flygande grisar över Mekka?
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar