I onsdagskväll besökte jag ett seminarium i Kalmar som gick under rubriken "Ensamkommande flyktingbarn". Se nedanstående inbjudan.
Nu skickade givetvis arrangörerna ingen inbjudan till Sverigedemokraterna utan endast till pk-partierna i Kalmar. Detta trots att Kalmar kommun stod som medarrangör och en av de ansvariga hävdade att demokratifrågor var hans viktigaste uppgift.
Som tur finns det människor som förstår hur de går till och skickar mig information på mail.
"Hej Thoralf!
Jag är intresserad av att bli medlem i SD.
Jag bifogar här för övrigt en inbjudan om ett "Seminarium med fokous på: Ensamkommande flyktingbarn" som jag inte skulle vara förvånad över om de övriga i de bägge blocken undanhålligt dig! Kan bara tycka att det är beklagligt att en kommunanställd projektledare vid namn Hashim Gashi som antaligen fått jobbet via kvotering, har som ett jobb att sprida "politisk propaganda" som arbetsuppgift via kommunmailen! ... :("
De som kommit för att lyssna på seminariet var till ca 90 procent kvinnor. Bara ett fåtal män var närvarande och de som var där fick jag uppfattningen av att flertalet jobbade inom denna verksamhet. Här kanske också förklaringen finns till att så få kvinnor vill aktivera sig i Sverigedemokraterna.
Först ut på scenen var Asylgruppen från Malmö som talade om det hemska landet Malta och hur illa landet behandlar asylsökande. Det var frapperande att lyssna till dessa personer som så tydligen inte ifrågasätter ett enda ord som kommer över dessa "ensamkommande barns" läppar.
På Malta uppgav dessa barn att de var äldre än 18 år men när de kom till Sverige var de oftast bara 16 år. Om de sedan avvisades till Malta genom Dublin-förordningen var de plötsligt äldre än 18 år igen. De anpassade helt enkelt åldern efter vilken ålder som var mest fördelaktigt beroende på vilket land man befann sig i. Detta hade asylgruppen tydligen inga betänkligheter över utan den åldern de angav i Sverige var självklart den sanna.
Sedan hade moderaten Jonas Lövgren och socialdemokratiska kommunalrådet Birgitta Elfström 15 minuter var att prata om detta. Här kan jag lova mina läsare att det var pk-retorik.
Jonas Lövgren kritiserade alla kommuner som inte tog emot ensamkommande barn och berättade en snyfthistoria om Ahmed från Irak. Birgitta Elfström skulle givetvis inte vara sämre utan hon utlovade en lag som skall tvinga alla kommuner att ta emot ensamkommande barn vid en röd-grön valseger till hösten. Pest eller kolera?
Det ställdes också en hel del frågor från åhörarna. Inte en enda kritisk fråga ställdes. En kvinna ansåg att alla skulle få uppehållstillstånd annars kunde dessa "barn" bli arga på oss svenskar och istället gå med i terroristgrupper som Al-Quaida.
Det är faktiskt ganska intressant att lyssna på dessa pk-människor när de framför sina tankar och frågor. Jag undrar om någon av dessa funderar över vilka kostnader det handlar om för samhället. Undrar om de gör kopplingen till alla indragningar inom skolan och äldreomsorgen där de gamla gör i byxorna på grund av att det saknas personal så at väntan på hjälp för toalettbesöket blir alldeles för lång.
Kalmar kommun har nu tagit emot 50 st ensamkommande barn och utav dessa har 43 fått PUT, 3 fått avslag och 4 väntar på besked. Kalmar kommun erhåller just 1900 kronor/dygn för varje person från Migrationsverket. Uppskattningsvis får Kalmar kommun ca 25 miljoner kronor i bidrag från Migrationsverket för sin verksamhet med ensamkommande barn. Pengar som kunde använts på annat sätt och till annan verksamhet.
Jag tror inte det finns någon verksamhet inom kommunen med så hög personaltäthet som omhändertagandet av ensamkommande barn. Det går 10 anställda på 8 barn eller 1,25 anställd/barn vid Villa Ossian i Påryd, samma förhållande råder i stort sätt också vid Horisont i Kalmar.
Jämför vi det med förskolan är siffran 1 anställd på 5,2 barn eller 0,2 anställd/barn. Jämför vi sedan även med grundskolan så är siffran 1 anställd på 11 barn, vilket motsvarar ca 0,09 anställd/barn.
Radio Kalmar,
Ursprungsartikel
Källa: Thoralf Alfsson (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar