http://rakryggad.blogspot.com/2009/01/mngkulturella-erfarenheter-del-1.html
Jag är en 17-årig kille från södra Stockholm. Jag går natur/matte/data på gymnasiet. På fritiden tränar jag, går ut med mina två hundar och programmerar. Jag bor i en av Stockholms Svenskaste förorter. Tyvärr är denna förort väldigt liten, ungefär 3000 invånare. Vi är omringade av invandrarghetton. Mina föräldrar bodde i en av dessa förorter när jag föddes. Eftersom de inte ansåg att dessa miljöer var säkra att växa upp i flyttade vi till det radhus vi bor i nu.Min första erfarenhet av invandringen var när jag gick på lågstadiet. Då började ett Afghanskt tvillingpar i min klass. De hade 14 syskon. Redan under lågstadiet hade de svårt att hänga med på lektionerna och studietempot för klassen fick dras ner. Det egentliga problemet började när jag gick på högstadiet. Då började jag i en skola där svenskar var minoritet. För en normal svensk som hade växt upp i en svensk förort blev det en chock.
Det var mycket bråk i korridorerna, oftast mellan större grupper av invandrare och en svensk. De kallade tjejerna för svennehoror och tafsade på dem. De brukade stjäla våra saker, allt ifrån godis till mobiltelefoner och cyklar. Om man gjorde motstånd blev man misshandlad. Ofta skulle det komma in äldre invandrarkillar och slå de svenskar som inte "skötte sig". På lektionerna störde de. De kastade saker mot lärarna, vägrade göra som lärarna sa och och ibland slog de även lärarna. Studietakten drogs ner. Alla i klassen skulle vara på samma nivå, om invandrarna kom på varannan lektion och stökade när de kom, lärde de sig inte. Då fick vi svenskar anpassa oss igenom ännu lägre studietakt.
Några av dessa invandrare var grovt kriminella redan vid 13 års ålder. De klottrade i tunnelbannan och rånade äldre svenskar. Knarket var utbrett bland invandrarna. Främst sniffning och hasch. De bjöd även svenskarna på sina piller och fick flera svenskar att testa. Svenskarna reagerade på olika sätt. Vissa blev blattefierade, de klädde sig som invandrarna, umgicks med dem och blev tillslut invandrare. Andra började att skolka och isolerade sig från problemet.
När jag var cirka 15 år började jag komma i kontakt med den nationella rörelsen via internet. Jag började inse att invandrarna skulle till slut bli majoritet. Jag såg hur mina landsmän blev rånade och misshandlade av invandrarna. Något måste göras. Jag vägrar bli gammal i ett Sverige som ser ut som de ghetton som ligger nära mitt hus.
Anders
Källa: Rakryggad (Medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar