http://everykindapeople.blogspot.com/2009/01/kom-ut-och-st-fr-ditt-sanna-jag.html
Det nordiska folkets framtid beror varken på regeringen eller en okontrollerbar ödesbestämd "utveckling". Våra framtida livsbetingelser, vår materiella och psykiska miljö, om vi ska vara lyckliga eller olyckliga, beror på svenskarnas personliga mod i vardagslivet - modet att i alla sammanhang stå för sin personliga, fullständigt ärliga syn på invandring och mångkultur i Sverige.
Den nuvarande "flyktingpolitiken" vilar på det psykologiska förtryck som svenska folket frivilligt underkastat sig. Det började år 1945 i och med Tysklands fall. De allierade segrarmakternas massiva av-nazifiering begränsades inte bara till Tyskland-Österrike. Direkt efter kriget bedrevs det klappjakt på nazistsympatisörer i de nordiska länderna. Ett fullständigt skräckvälde rådde i Danmark och Norge där t.o.m. tonårsflickor som umgåtts med tyska soldater var lovligt byte för mobben.
"Tysketöserna" fick sina huvuden rakade, misshandlades och i vissa fall dödades av "motståndsmän". "Tyske-ungar" (barn till norska/danska flickor och unga tyska soldater) fick uppleva ett helvete under hela sin uppväxt eftersom de blev mobbade och på andra sätt plågade av allmänheten. Myndigheterna såg mellan fingrarna på förföljelsen av "tyske-ungarna" och deras mammor.
I Sverige blev folk som stött nationalsocialismen socialt utfrusna och mobbade. Vänsterpöbeln fick inofficiellt mandat att praktisera sin ondska. Från myndighetshåll vidtogs administrativa åtgärder för att göra livet svårt för f.d. tyskvänner. Dagstidningar piskade på stämningen och mängder av sympatisörer till Tredje Riket gjorde avbön i hopp om att rädda sin karriär och sociala situation.
Samtidigt började den kontinuerliga informationskampanjen om tyskarnas koncentrationsläger. Bilder på uppgrävda lik och magra lägerfångar flödade över landet. Att ha nationalsocialistiska sympatier innebar att vara medskyldig till massmord i Tyskland.
Vi som var med på 1940-, 1950- och 1960-talet vet vilken skräck människorna hade för att på minsta lilla sätt antyda något som en paranoid allmänhet kunde tolka som icke-hat mot Hitler och Tredje Riket. Inte ens uppenbara lögner om tyskarnas gärningar tordes ifrågasättas. Man låtsades tro på rövarhistorier om lampskärmar av människohud och tvål av människofett. Ett enda förmildrande ord om Hitler kunde förstöra karriären. Alla tävlade om att torgföra sin avsky för nazismen och allt den stod för.
Under 1940- och 1950-talet drabbades även inhemska kommunister av förföljelser. Under kriget hölls många i fångenskap, enbart på grund av sina politiska åsikter. Efter kriget utsattes de för mobbing av fackföreningar, företagare och myndigheter.
Svenskarna var nu politiskt kuvade. Alla visste vilka åsikter som var förbjudna och tillåtna.
Socialdemokraterna var herrar på täppan. De förkunnade de goda och rätta för folket. Den socialistiska demokratin blev den nya guden.
Nu började byggandet av den totalitära demokratin. Inte bara folks åsikter skulle styras, även deras ekonomi och privatliv. Skatterna höjdes gradvis (från totalt 20,9 % år 1950 till 55,7 % 40 år senare) för att göra medborgarna beroende av det politiska systemet.
För att säkra greppet om politiken anställdes under 1960- och 1970-talet en armé av socialdemokrater/marxister inom den offentliga sektorn, främst vid socialtjänsten (socialdemokraterna hade nu gått långt till vänster och tolererade de flesta kommunistgrupperingar). Till journalistutbildningarna sållade man noga fram rättrogna vänsterradikaler som hade till yrkesuppgift att förkunna socialismens lyckosamhälle.
Detta låg både i socialdemokraternas och de unga akademiska kommunistorganisationernas intresse.
Under 60 år har svenska folket hjärntvättats med marxistiska trosatser. Dessa trosatser innefattar t ex att alla människor föds lika i begåvning och karaktär. Skulle de på något sätt bli olika så är det miljön, inte arvsanlagen som skapat olikheterna. Några raser finns inte, och någon generell intellektuell skillnad mellan de raser som inte finns, finns inte heller. Det finns heller ingen mental skillnad mellan män och kvinnor. Homosexualitet är normalt, om man är kvinna eller man är en social konstruktion. Onda människor finns inte heller (sedan Hitlers död). Det är samhällets och andras fel när folk begår mord, stöld och andra brott. Ett Sverige med nästan enbart nordisk befolkning och gemensam kultur och livsstil är inte bra. Mångkultur med stor befolkning från mellanöstern och Afrika är nödvändigt för Sverige. Den enorma brottsligheten och det dominerande socialbidragsberoendet bland invandrare som förvandlat fina bostadsområden till laglös slum, beror på rasistiska svenskar.
Alla har samma människovärde, oavsett om det är en pedofil styckmördare eller en idealistisk läkare som utan lön hjälper sjuka och fattiga människor i ett krigshärjat land. Du har själv ingen rätt att behålla den lön som du jobbar ihop, staten ska ha minst hälften för att ge dessa pengar till andra medborgare eller utlänningar. De bästa besluten fattas i demokratisk anda, d.v.s. i grupp. Den högsta formen av statskonst är grupparbetet mellan de nuvarande riksdagspartierna, dvs riksdagen.
Att tycka något annat är avskyvärt, antidemokratiskt, rasistiskt, nazistiskt och ska med alla medel bekämpas anser de styrande politikerna, den offentliga tjänstemannakåren och journalisterna inom press, radio och TV.
Har du en annan åsikt än det politiska och mediala etablissemanget? Du är inte ensam. Hundratusentals, kanske miljoner, svenskar ser med fasa på hur Sverige snabbt förvandlas till ett laglöst, fattigt, olyckligt, moraliskt och intellektuellt degenererat samhälle. Det är en plikt för varje anständig svensk att nu protestera mot massinvandringen och etablissemangets kapitulation för utomeuropeiska invandrares etablering av medeltidskultur i Sverige.
Varför är det då bara en liten minoritet som protesterar?
Därför att majoriteten är feg. Flera generationer svenskar har kuvats under ett socialt förtryck och ärvt sin rädsla att gå emot det man tror är allmänna åsikter. Nu har vi kommit till vägs ände. Ska vår livsstil och kultur överleva så måste i princip varje svensk man och kvinna "komma ut" och bekänna sin ärliga syn på de mångkulturer som nu växer som cancersvulster ut från Rosengård, Tensta, Hammarkullen, Rinkeby och 145 andra större invandrarområden där majoriteten lever på bidrag i stället för att jobba.
Tidigare var homosexuella livrädda att "komma ut" om sin medfödda läggning. De var rädda att deras sociala situation skulle raseras till ett helvete om de inte låtsades vara heterosexuella. Till slut tog några, och sedan massor av dem, modet att stå för sina rätta jag. Resultatet blev att både etablissemanget och folk i allmänhet nu accepterar och respekterar dem.
Den enormt mäktiga och fruktade sovjetstaten föll utan inbördeskrig samma vecka som folkmassorna tordes uttrycka sin antikommunism offentligt.
Om alla motståndare till mångkultur i Sverige öppet "kom ut" så skulle etablissemangets åsiktsförtryck omgående vändas till det motsatta; av självbevarelsedrift skulle politikerna och journalisterna omgående vända kappan efter vinden och deklarera sitt motstånd mot mångkultur. De blev nu deras tur att vara rädda för opinionen.
Visa att du är en man bland riktiga män,/ en kvinna som aldrig accepterar importerat kvinnoförtryck. Du kommer att må mycket bättre när du ser dig i spegeln som en människa med civilkurage, inte en räddhågad slavsjäl. Din fru/man, vänner, arbetskamrater och andra bekanta kommer att respektera dig mer än tidigare. Oavsett vad de nu säger.
Nils-Eric Hennix
Källa: Every Kinda People (gästinlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar