http://leosundberg.blogspot.com/2009/01/det-personliga-r-politiskt.html
Förord: jag har fått en gästbloggare. Detta inlägg är skrivet av Emme K. Han får säkert ge en presentation av sig själv så småning om.
Att "det personliga är politiskt" har vi nog alla hört någon gång. Idag förknippar nog de flesta uttrycket med radikala feminister. Dessa kunde t.ex. mena att när en kvinna blev misshandlad av sin man, berodde detta inte enbart på att kvinnan haft "otur" eller fallit för "fel man". Kvinnomisshandel berodde också på att det fanns kollektiva strukturer som lät män slå sina kvinnor och komma undan med det. Problemet med kvinnomisshandel kunde alltså inte lösas på privat nivå, genom att kvinnor slutade falla för "fel män", utan måste lösas på samhällelig nivå, genom politiska beslut.
Man kan tycka vad man vill om orsaken till kvinnomisshandel, men det är inte det dagens text skall handla om. Exemplet syftar bara till att visa hur det personliga kan vara politiskt - dvs att det ofta finns ett samband mellan samhälleliga trender och de motgångar som drabbar oss som privatpersoner. I dagens text vill jag uppmärksamma hur man kan se på detta faktum när man talar om invandrings- och integrationspolitik.
Många invandringskritiker (inte bara de som är knutna till Sd) menar att man måste medvetandegöra integrationsproblemen för att kunna lösa dem. Det finns dock mycket som pekar på att de flesta redan har en klar bild av vilka problem det mångkulturella samhället för med sig och också har åsikter om saken. I mångfaldsbarometern för 2008 framgår t.ex. följande:
- 60.8% av de tillfrågade anser att alla utlänningar som begår brott bör utvisas ur Sverige.
- 61.7% av de tillfrågade instämmer i att muslimska kvinnor i högre grad är förtryckta än andra kvinnor som lever i Sverige.
- 80% av de tillfrågade instämmer i påståendet "invandrare har skyldighet att anpassa sig till vårt lands vanor".
- Vi vet också sedan tidigare att ca 50% av väljarkåren vill ta emot färre invandrare.
Mot bakgrund av dessa siffror ter det sig ganska märkligt att Sd har ca 4% och socialdemokraterna 40%. Miljoner väljare röstar på partier som går rakt emot deras åsikter i invandrings- och integrationsfrågor. Varför? Jag hävdar att det i stor utsträckning beror på att dessa väljare inte insett att det personliga är politiskt även när det gäller invandring och integration. Jag känner många människor som tycker att det är för jävligt att brandkår och polis utsätts för stenkastning om de åker till förorterna. Jag känner många människor som upplever att gatorna de lekte på som barn inte längre är trygga. Jag känner många människor som känner en befogad oro när fler och fler flickor i deras barns skolor kommer till skolan i burka. De flesta som uttrycker den här typen av åsikter ser dock inte det hela som en politisk fråga. De skulle önska att det var på ett annat sätt, men de upplever det som en utveckling man inte kan göra något åt och som det inte finns något alternativ till. Så istället för att försöka rösta bort problemet, försöker man skydda sig själv och sin familj mot problemen på individnivå: man sparar pengar för att flytta till en "finare" del av staden, man försöker få in barnen på friskola, man börjar träna kampsport eller köper ett vapen till skydd mot tjuvar.
I många fall växer också en bitterhet och ett allt större förakt mot invandrare som grupp. För om man inte kan koppla ihop integrationsproblemen med stora förändringar på samhällsnivå, då riktar man sin ilska och sitt avståndstagande mot de individer man förknippar med den negativa utvecklingen, alltså invandrare. Detta är mycket olyckligt.
För att kunna vända den här utvecklingen, måste vi som är invandringskritiska visa folk att det personliga är politiskt. Vi måste visa den vanlige medborgaren att det inte beror på otur eller ett personligt misslyckande när hans bostadsområde börjar likna ett ghetto, hans barn blir "bötade" i skolan och hans mamma inte får någon höftledsoperation. Vi måste visa att detta istället är följden av medvetna beslut av våra politiker, beslut där de låtit fler människor komma till Sverige än vad vi klarar av och där invandring prioriterats framför välfärd. Vi måste kort sagt framhärda i en radikal politisering av frågan!
Vill vi förändra något måste vi alltså visa att det är en politisk fråga. På samma sätt kommer de som försvarar den rådande ordningen att hävda att det INTE är en politisk fråga. Detta kan vi se en mängd exempel på redan idag. Ett exempel på det var när sossen Göran Johansson krävde att inga personer som smugglats in i Sverige skulle få uppehållstillstånd. Detta ledde till en rad angrepp på Göran Johansson. De flesta av dessa angrepp handlade dock inte om att det var fel att skicka tillbaka människor som smugglats in, utan om att det inte gick att göra det - för då skulle vi bryta mot någon FN-konvention eller vad det nu var. Det fanns alltså inget val, frågan var inte politisk, utan vi var helt enkelt tvungna att finna oss i att tiotusentals människor kom hit fastän det varken fanns jobb eller bostäder åt dem.
Av samma slag är argumentet att Sverige måste ha en stor invandring för att vi har en åldrande befolkning. Återigen försöker man visa att det inte finns något alternativ till vidöppna gränser, att det inte finns något att diskutera.
Hur ska vi då bemöta våra motståndare när de försöker döda diskussionen genom att hävda att vi inte har något val? Ett sätt kan vara att visa att saker inte alltid varit som de är just nu. Man kan t.ex. peka på Luciabeslutet, där socialdemokraterna tog beslut om att stoppa all invandring utom konventionsflyktingar. Detta ledde inte till att några FN-trupper invaderade Sverige. Vad man också kan göra är att peka på andra länder som gått en annan väg än Sverige. Danmark tillåter t.ex. i princip ingen anhöriginvandring alls, och deras välfärd har ännu inte rasat ihop utan är på många sätt bättre än den svenska. Det handlar alltså om att visa att en annan värld är möjlig, bara folk lyfter på arslet och gör politik av det de snackar om kring frukostborden. Då kan vi förändra, och lägga skulden och ilskan där den hör hemma: på våra politiker, och inte på våra invandrare arbetskamrater.
http://www.soc.uu.se/dok.php
Länk till mångfaldsbarometern
http://www.gt.se/nyheter/1.944676/goran-johansson-flyktingarna-far-aka-tillbaka
Göran Johansson om att skicka tillbaka flyktingar
http://www.som.gu.se/bocker/lyckan_kommer/231-240.pdf
Attityder till invandringsmängd över tid
http://robsten.blogspot.com/2007/05/luciabeslutet-och-bildtregeringen-en.html
Robsten om luciabeslutet
/Emme K
http://intressant.se/intressant
Källa: Leo Sundberg (gästinlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar