Ja, det är kulturkamp!

Ursprungsartikel:
http://advodia.blogspot.com/2008/05/ja-det-r-kulturkamp.html

[2008-02-08]

Debatten kring tidskriften Mana fortsätter. I dagens DN går NEO-redaktören Petter Olofsson till angrepp mot Ulrika Kärnborg för att hon skulle ha varit allt för villig att försvara Manas chefredaktör efter att denne utpekats som bedragare. Kärnborg svarar med att påpeka att detta inte är den väsentliga frågan och refererar med gillande vad Björn Elmbrant skrivit om saken på Dagens Arena. Enligt denne har den styrande alliansen inlett en "kulturkamp" syftande till att från kulturvärlden avlägsna så många socialistiska element som möjligt. På ett sätt har han givetvis helt rätt. Det pågår verkligen en slags kulturkamp i vårt land. Men högern har inte precis inlett den, högern har precis börjat slå tillbaks!

Ända sedan 70-talet har vänstern varit totalt dominerande inom kulturvärlden och effektivt utestängt individer med avvikande uppfattning. Om inte genom att aktivt välja bort dem så genom att skapa en atmosfär där de ständigt tvingas in i en försvarsposition och känner sig ovälkomna. Jag har själv på nära håll sett hur begåvade, kulturellt intresserade människor med liberala sympatier därigenom drivits från kulturvärlden till den renodlade politiken. Utanförskapet i den värld där de helst vill vara har stärkt deras politiska identitet. Och ja, jag antar att jag också kan räknas till deras skara.

I detta perspektiv blir det underligt på gränsen till Alice i Underlandet-underligt när kulturvänstern talar om hotad mångfald. Det som är hotat är en närmast monopolliknande situation, absolut inte mångfald. Fast kulturvänstern tycks vara så van vid den rådande situationen och se den egna ideologin som så hemmahörande i allt vad kultur heter att man inte ens kan förstå hur något annat vore möjligt. Mellan högermänniskor och okultur har man för länge sedan satt likhetstecken. Som fallen med Cecilia Stegö Chilò och Johan Staël von Holstein visar ser man också varje verklig liberal med den minsta makt över kulturen närmast som en perversion, och man reagerar med samma himlastormande avsky som om en nekrofil just förlustat sig med en sedan länge död farmor.

Dessvärre tror jag att vänstern kommer att behålla makten över den svenska kulturen, hur mycket den just nu än skriker och gnäller och känner sig hotad. Man har ett allt för starkt grepp och det finns ingen riktig motrörelse med förankring i breda lager. Så vi lär få fortsätta leva med statsbidrag till socialistisk propagandateater, mindre bibliotek som bara har vänstertidskrifter att erbjuda låntagarna och en kulturdel i DN där medlemskap i Vänsterpartiet vissa dagar verkar vara en förutsättning för att man ska få medverka som skribent…

-


Källa: Advodia (importerad blogg)