"Islamofobi", höger och vänster

Ursprungsartikel:
http://advodia.blogspot.com/2008/05/islamofobi-hger-och-vnster.html

[2008-03-02]

Debatten om islamofobi i DN Kultur blev oväntat het med inlägg från alla möjliga håll, och det är med stort intresse jag har följt den. En sak som jag därvid reagerat på är hur tydligt skiljelinjen kommit att gå mellan höger och vänster på den politiska skalan. Ett förhållande som upprepar sig även på andra håll där islam och islamism tas upp till debatt. Varför är det så? Varför tar vänstern islam under sina vingars beskydd medan konservativa och liberaler förhåller sig mer avvaktande eller öppet fientliga gentemot religionen?

Enklast är svaret i fallet med de konservativa. Det ligger trots allt i deras ideologi att försvara den europeiska traditionen, och ofta nog i deras natur att åtminstone delvis hämta verklighetsuppfattning ur gammeldags historieböcker. Att de liberala ställer sig skeptiska till islam är sedan egentligen inte så värst mycket underliggare. Islam, sådan den traditionellt yttrar sig, är trots allt helt oförenlig med de liberala idealen. Liksom för all del Livets Ord eller katolicismen är det - varför få om ens några sanna liberaler återfinns bland de lärornas anhängare. Ett ständigt växande tillskott av muslimer till Europas befolkning är därför något alla liberaler med självbevarelsedrift måste finna oroande om än inte nödvändigtvis förkastligt.

Men varför återfinns det egentligen så många islam-vänner inom vänstern? Borde inte marxismen vara lika oförenlig med islam som liberalismen är? "Religion är opium för folket" konstaterade ju den käre Marx. Svaret på frågan är nog inte minst att "min fiendes fiende är min vän". Vänstern och den muslimska världen förenas i sitt hat mot USA och mot Israel. Och då man inom högern tvärtom tenderar att gilla USA och Israel förstärker det identifieringen med fiendens fiende eftersom konflikten därigenom blir närvarande i vardagen. Härtill kommer förstås att vänstern hårt har bundit upp sig vid ett lovprisande av det mångkulturella samhället, där muslimerna idag över hela Europa utgör den största främmande komponenten. Fast kanske finns också en djupare själslig gemenskap mellan många vänsteranhängare och muslimer? Jag tror faktiskt det. Båda grupperna tycks präglade av ett likartat avståndstagande från det moderna samhället, av en vilja till något radikalt annorlunda. De förkastar båda det kapitalistiska systemet och individualismen och förespråkar en viss asketism (betänk till exempel hur vänstern närmast tycks välkomna klimathotet då det uppfattas ställa krav på minskande konsumtion!). Och ja, jag vill faktiskt påstå att marxism är en slags sekulär religion, med idealet av absolut jämlikhet som det metafysiska högsta goda vilket hela värlsalltet strävar mot. Marxisten är följaktligen, precis som muslimen, en i grunden religiös människa.

-


Källa: Advodia (importerad blogg)