Åsikterna uttryckta i denna samlingsblogg representerar varje enskild skribent,
och överensstämmer därmed ej nödvändigtvis med samtliga listade skribenter.

fredag 17 september 2010

Ansvar för Sveriges ekonomi

INSÄNDARE Sjuttonde september, 2 dagar kvar till valet. Ny dag, nya krigsrubriker. Expressen skriver "Budgetbluffen. SD räknar fel – på 59 miljarder". Aftonbladet kontrar med "Hotet: Kaos i ekonomin." Jag har långa perioder bott och arbetat i Estland. Här har jag ofta pratat med folk om den gamla Sovjettiden. Deras beskrivningar av det mediala klimatet generellt, och av tidningen Pravda (vilket betyder sanning på ryska, och där makteliten skrev alla sina lögner till folket) specifikt, under Sovjettiden är skrämmande likt Sverige år 2010.

I Expressen kan man läsa att SD vill spara 78 miljarder på invandringen, medan dom intervjuade "ekonomiexperterna" säger att man bara kan spara 19 miljarder (men vänta nu, var kom dom där 19 miljarderna plötsligt ifrån – har vi inte fått lära oss att invandringen alltid går med plus?)Dessutom skall det vara felräknat på kostnaderna för återinförd värnplikt. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om svensk media lagt ner mer tid på att hitta tveksamheter i SD:s budget än vad SD haft tid, möjligheter och resurser för att ta fram densamma. En av ”experterna” råkar också vara Lars Behrenz som kandiderar för V i valet.

Samma kritik riktas mot SD:s budget från regeringen. Med tanke på de enorma utredningsresurserna som regeringen har till sitt förfogande är det väl inte helt osannolikt att det kan ligga något i kritiken. Liksom SD:s resurser är mina personliga resurser, i form av ledig tid, ytterst begränsade. Trots att jag är civilekonom skall jag erkänna att jag inte läst igenom SD:s budgetförslag särskilt noggrant, än mindre räknat på det.

Att jag har stort förtroende för Anders Borg gör därtill att jag lyssnar lite extra på hans kritik.

Statsministern menar att en vågmästarställning för SD skulle utgöra ett hot emot statsfinanserna. Anders Borg anser att SD som vågmästare leder till högre ränta och att utländska investerare lämnar Sverige. Reinfeldt påstår också att SD är ett populistiskt parti som aldrig tar ansvar. Men "whats wrong with this picture"? Jo det är rena rama upp- och nedvända världen. Det är den anklagade (SD) som måste bevisa sin oskuld vad avser populism och att inte vara oansvarig. Den relevanta frågan borde så klart vara vilket ansvar regeringen tar för Sveriges ekonomi i denna parlamentariska situation.

Det är ingen naturlag att inte samtala med SD. Det är inte SD som utesluter samtal. Det är regeringen själv som bestämt dom underliga reglerna, att man inte "skall ta i SD med tång". Snacka om att vara oansvarig! Uppenbarligen är det viktigare att populistiskt mobba ut SD än att rädda Sveriges ekonomi om vi skulle drabbas av en ny finanskris. Som Reinfeldt säger; "det kommer inte att finnas något som helst läge då vi skulle söka stöd hos Sverigedemokraterna om de kommer in i riksdagen."

I motsats till regeringen är SD synnerligen pragmatiska. Jimmie Åkesson har t.ex. sagt att "vi kan samarbeta med alla, bara vi får någonting tillbaka." Detta förstår jag, och helt säkert även hycklarna i regeringen, som att SD är beredda till långtgående kompromisser. Begränsad invandring är en besparing, det säger t.o.m. Expressens "ekonomiexperter". Om regeringen accepterar en begränsad invandring i en uppgörelse med SD, där man i princip får igenom sin budget helt och hållet på alla andra punkter, leder detta naturligtvis till en förstärkt budget. Det behöver man ju inte vara professor i nationalekonomi för att räkna ut.

Jag är en småföretagare. Jag tar ansvar för mitt företags ekonomi. Jag försöker undvika hot mot företagets finanser. Låt oss säga att vi får en ny finanskris och mitt företag riskerar att förlora flera viktiga kunder. Vad skulle jag då göra om jag fick erbjudande om ett affärsmässigt lukrativt samarbete, en "win-win" deal, ifrån en affärskontakt som hade, ur min synvinkel, olämpliga politiska åsikter? Jag skulle definitivt diskutera saken med personen i fråga, och med all sannolikhet komma till en överenskommelse.

T.ex. har jag haft både kommunister och anarkister anställda. Är det inte lustigt att en inskränkt, ointelligent, lågutbildad och främlingsfientlig yngre man ifrån landsbygden (OBS ironi, endast "man" stämmer) som jag utan problem kan umgås och samarbeta med de som har andra åsikter än jag själv medan liberaler som Bengt Westerberg reser sig upp ur soffan och går om folk med fel åsikter kommer in i rummet?

Dag K

PrintFriendly Share/Bookmark



Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)

Inga kommentarer: